Emilias kusin, Bonnie, fyllde 2 år idag! Det firade vi såklart med ballonger, tårta och mini prinsessbiskvier. Fannies hembak, MUMS! Det var supermånga bebisar och barn där, Myspys! Till och med Emilias BB kompis var där! Längtar tills Emilias första kalas!
torsdag 31 maj 2012
häromdagen
Häromdagen så var jag på en liten bebisträff i underbara Almedalen. Solen sken, helt underbart. Längs med muren satt vi, tre småbarnsmammor, med våra små älsklingar. Bebisprat?...JA! Det är helt underbart att få dela med sig av sina tankar kring det nya livet som förälder. Det bästa tipset jag fick var ESSKA NAPPEN!
Lilla Emilia är nämligen bäst på att snutta men hatar nappen, hon liksom nästan kräks varje gång man testar! Visst är det underbart att ha henne i famnen och låta henne snutta, men ibland så känner jag att det är det enda jag gör på dagarna. Degar på soffan med tutten i vädret! Så fick jag tips om att Esska nappen ska vara bättre för dom som inte riktigt kan ta dom andra napparna. På vägen hem gick jag förbi HM och hittade denna napp. Hon tog den med en gång! HALELUJA!
tisdag 29 maj 2012
lilla underbara
Våran lilla sockertopp har växt 3 cm på 3 veckor. Tänk om jag också kunde få växa så fort, typ bah några veckor liksom. Hon är redan över 4kg strecket! Hon växer så det knakar med andra ord. Hon har börjar le jätte mycket, vilket är det mest underbara man kan vakna till på morgonen. Ens dotter ler mot en, det är en obeskrivlig känsla!
Tja!
Dubbelhakan fick hon från mig!
måndag 28 maj 2012
Sådan mor sådan dotter
Our precious!
På bilderna nedan så kan ni se Emilia i en söt liten spetsklänning. Det är nämligen en klänning som min mormor gav mig när jag föddes. Sådan mor sådan dotter. Tyvärr så har hon nästan växt ur den allaredan. Det får bli till nästa bebis också :)
you give me fever
Idag har inte vart den roligaste dagen. Mjölkstockning och hög feber!
Vaknade 30 min efter david hade gått med hög feber. Jag frös som aldrig förr. Jag försökte pallra mig upp för att få i mig något att äta och på väg tillbaka till sängen så var jag nära på att svimma. Ja la mig i sängen gråtandes, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Tur nog så bor mamma tvärs över vägen. Hon skippade jobbet för min skull idag! TACK! Innan hon kom över så tog jag en lång het dusch vilket hjälpte mycket. Mamma kom över med frukost vilket hjälpte ännu mer. Hela dagen har hon vart här och hjälpt mig med Emilia så jag kunde få vila bort febern. Nu mår jag mycket bättre och i morgon är det nog helt borta! Då har vi även BVC koll!
söndag 27 maj 2012
fotbollsfeber
Frank & David, två fotbollstokiga karlar.
Sveriges fotbollslandslag vid Gutavallen.
Det var bara att packa vagnen och ta en prommis ner och
ta en titt.
Euphoria
Eurovision 2012 firade vi med familjen Vahlby-Nilsson, 1kg godis och en ananaspaj på Tvinnaregatan. Det var Emilias och Majas första Eurovison och dom sov igenom hela programmet! (Kan det vara pappornas mysiga magar? Underbart att Loreen vann! go go go!
måndag 21 maj 2012
Emilia 2 veckor
Emilia 1 vecka, firade vi med blåmögel, salami och alkofri öl. Idag fyller Emilia 2 veckor, det firar jag med bästa Ben & Jerry´s. Ni måste testa denna smak! Himmel!
Idag var även första dagen ensam hemma med min töjsabit. Rastlös som jag är så gjorde jag rabarberkräm, rabarbersaft och gick några vändor till tvättstugan med Emilia i bästa BabyBjörn.
I morgon blir det koll på bvc.
lördag 19 maj 2012
så många gåvor
Jag vill passa på att tacka alla en gång till! TACK för alla fina gåvor. Tänka sig att hon knappt är 2 veckor gammal och redan bortskämd utan att veta om det! Ni är så fina!
Några av dom alla gåvorna.
torsdag 17 maj 2012
farfar hundra år
Älskade farfar skulle ha fyllt 100 idag!
Släkten samlades vid minneslunden, sen åkte vi alla på utflykt till Ljugarn för att fika på farmor och farfars gamla fik/bageri som dom hade för många år sedan. Mys mys mys. Och det var Emilias längsta road trip so far! Hon bara sov och sov. Kanske därför hon har vart vaken och lite arg hela kvällen?! Pappa David fick henne äntligen till sömns. Hon var helt slut lilla sötnosen.
Det har vart en fin dag <3
Kärlek
tisdag 15 maj 2012
sju dagar
Emilia 1 vecka
Igår kl 13.48 så fyllde Emilia 1 vecka. Det firade vi med bästa Italienska salamin, bästa franska Roqueforten och den godaste Skottska alkofria ölen. SÅ jag har längtat efter salami och mögelost!
Igår kom även Barnmorskan Lena hit på hembesök. Emila blev vägd och har nu passerat sin födelsevikt igen. Hon gick nämligen ner drygt 200g på BB. Men nu väger hon 3680 (55g mer än födelsevikten) Yey!!
Mamma och Pappa = STOLTA!
söndag 13 maj 2012
äntligen hemma
Första dagarna hemma har vart underbara! Emilia mår så bra så. Hon äter, sover, kräks, äter, bajsar, sover, äter, äter, sover, bajsar, bajsar, sover.... <3 Det är alldeles underbart att ta hand om henne. Vi njuter varje dag. Det bästa är när hon är vaken och vi får mysa med henne, älskar när hon ler så där fint. Hela hon är så fin! LOVE! Hon sover relativt bra på nätterna (än så länge) men det känns som om det inte spelar någon roll, för hur lite sömn jag än får så är jag hur pigg som helst på dagarna (än så länge) och älskar att gå runt och pyssla och dona när Emilia sover.
Emilia kommer utan tvekan bli sportintresserad, så lugn som hon är i pappas famn när han ser ishockey/fotboll.
Som sagt, vi bara NJUTER!
Jag förstår att det är många som vill komma och hälsa på och är nyfikna på Emilia, så hojta till så bokar vi dejt!
Emilia kommer utan tvekan bli sportintresserad, så lugn som hon är i pappas famn när han ser ishockey/fotboll.
Som sagt, vi bara NJUTER!
Jag förstår att det är många som vill komma och hälsa på och är nyfikna på Emilia, så hojta till så bokar vi dejt!
Pappa-bebi-mys
Total focus on the baby
Mys med mormor och morfan
Emilia & Maja
Underbaraste A-kusinerna antingen gäspar eller skriker ikapp.
Blommogram ända från Irland.
Skickat från Farmor Tatyana & Vince
och från Faster Laura med familj.
Pappas lilla rock-bebi
lördag 12 maj 2012
vi fick komma hem
Efter 4 dygn på BB så fick vi äntligen komma hem. Nu börjar det på riktigt och det är skrämmande med otroligt spännande! David fick aldrig stanna med mig över nätterna på BB eftersom det var fullt överallt. Värsta baby boom! <3
Men det gick bra ändå. Nätterna var lite kämpiga eftersom jag även delade rum med en annan. Men annars gick det bra. Amma, amma, amma, byta blöja och gosa! Under dagarna så var pappa David med oss hela tiden. Han kunde knappt sluta titta och beundra sin dotter!
KÄRLEK!
vi tackar pappa
Vi tackar pappa David för dom underbara blommorna. BB rummet kändes så mycket hemtrevligare med blommir breve sängen.
Vi älskar dig!
fredag 11 maj 2012
Måndag
Fortsättningen följer...
Jag fick min sovdos som bestod av morfin, brikanyl och två alvedon. Från att ha haft väldigt starka och lååånga värkar så övergick det nu till ganska milda värkar som bara varade i en minut och med ca 4 minuters mellanrum (hade jag tur så gick det till 6-7 min mellanrum) Jag fick även en akupunkturnål i huvudet för att kunna slappna av. Vilket gjorde att jag under natten kunde få nån minuts sömn mellan de längre pauserna. Jag skulle kunna tro att jag fick sammanlagt 10-15 min sömn under natten. Klockan närmade sig 05.00 och värkarna började komma tillbaka starkare nu. Kl 06.30 så var dom så starka att jag trodde jag skulle dö. Jag var så hungrig men kunde inte äta något, vilket jag fick sota för. Mitt blodsocker sjönk rejält och jag blev kritvit och kallsvettig. Jag kunde bara mumla. Ibland försvann jag in i en annan värld. David fick nästan trycka i mig macka och banan för att jag skulle komma tillbaka.
Nu var det dags att kolla hur öppen jag var. Mmmm, livmodertappen hade minskat, MEN jag hade inte öppnat mig mer. Det låg kvar på 1,5 cm. Jag kan inte med ord förklara hur jobbigt det var att höra det. "Normalt" ska man öppna sig 1 cm i timmen. Jag hade öppnat mig 1,5 cm på drygt 14 timmar. det kändes som om allt rasade samman. Jag tappade hoppet mitt uppe i min förlossning. Jag ville bara ge upp. Då kom barnmorskan och satte sig breve mig och förklarade att det fanns stor risk för kejsarsnitt. FAN!! Det var ju inte så här det skulle gå till. Jag hade aldrig förväntat mig en förlossning på rosor, men det här var bara för mycket. Klockan gick och på något sätt så hanterade jag värkarna med OTROLIGT stort stöd från min älskade David som hjälpte mig med profylax andning. Jag gav upp, nu ville jag ha den där jävla epiduralen. Jag hade kämpat utan bedövning länge nog, nu var det inte värt det längre. Inte om jag skulle öppna mig så lite i taget, då skulle det fan ta en vecka och då är det lika bra att göra det med bedövning. Nu var ju då kruxet att jag bara var 1,5 cm öppen. Man skall egentligen vara 4cm öppen innan man får ta epidural. Men dom gjorde en bedömning att mina värkar var så intensiva att jag skulle få epiduralen ändå. Ca Kl 10.30 så kom Narkosläkaren Svante (<3) in med sin magiska medicin. Kl 11.00 så låg jag där på förlossningsbädden med det största leendet. Nu var jag nöjd! Barnmorskan sa att det kunde dröja ganska länge till så jag skickade hem David så han kunde få hämta kuddar till mig (typiskt att jag glömde) David hann även med att äta mat och ta en dusch hemma. Jag mådde så bra så, liggandes på sängen med epidural. Jag hade även nu fått dropp + ett värkstimulerande dropp och jag hade lustgasen i högsta hugg. David kom tillbaka kl 12.50. Det var som att bebisen hade väntat på att pappa skulle komma tillbaka för just i denna minut som pappa David klev innanför dörren så fick jag en stor värk. Barnmorskan kollade hur öppen jag var... HELT OTROLIGT!! Nu var jag 9 cm öppen!!! på bara 2 timmar så hade jag öppnat mig 7,5cm! Now we're talking! Barnmorskan skulle bara gå och äta lunch, men efter 10 min strax efter kl 13.00 så fick jag ringa på klockan. Mina värkar hade gått över till krystvärkar! Alltså kl 13.15 började jag krysta. Kl 13.48 var hon född! ÄLSKADE EMILIA!
Det var tuffare än jag trodde att återberätta detta. Många tårar blev det.
Trots den långa väntan, ingångsättning och alla de hemska timmar med långa fruktansvärda värkar så kom hon ju ut. Jag och David är världens lyckligaste!
Jag fick min sovdos som bestod av morfin, brikanyl och två alvedon. Från att ha haft väldigt starka och lååånga värkar så övergick det nu till ganska milda värkar som bara varade i en minut och med ca 4 minuters mellanrum (hade jag tur så gick det till 6-7 min mellanrum) Jag fick även en akupunkturnål i huvudet för att kunna slappna av. Vilket gjorde att jag under natten kunde få nån minuts sömn mellan de längre pauserna. Jag skulle kunna tro att jag fick sammanlagt 10-15 min sömn under natten. Klockan närmade sig 05.00 och värkarna började komma tillbaka starkare nu. Kl 06.30 så var dom så starka att jag trodde jag skulle dö. Jag var så hungrig men kunde inte äta något, vilket jag fick sota för. Mitt blodsocker sjönk rejält och jag blev kritvit och kallsvettig. Jag kunde bara mumla. Ibland försvann jag in i en annan värld. David fick nästan trycka i mig macka och banan för att jag skulle komma tillbaka.
Nu var det dags att kolla hur öppen jag var. Mmmm, livmodertappen hade minskat, MEN jag hade inte öppnat mig mer. Det låg kvar på 1,5 cm. Jag kan inte med ord förklara hur jobbigt det var att höra det. "Normalt" ska man öppna sig 1 cm i timmen. Jag hade öppnat mig 1,5 cm på drygt 14 timmar. det kändes som om allt rasade samman. Jag tappade hoppet mitt uppe i min förlossning. Jag ville bara ge upp. Då kom barnmorskan och satte sig breve mig och förklarade att det fanns stor risk för kejsarsnitt. FAN!! Det var ju inte så här det skulle gå till. Jag hade aldrig förväntat mig en förlossning på rosor, men det här var bara för mycket. Klockan gick och på något sätt så hanterade jag värkarna med OTROLIGT stort stöd från min älskade David som hjälpte mig med profylax andning. Jag gav upp, nu ville jag ha den där jävla epiduralen. Jag hade kämpat utan bedövning länge nog, nu var det inte värt det längre. Inte om jag skulle öppna mig så lite i taget, då skulle det fan ta en vecka och då är det lika bra att göra det med bedövning. Nu var ju då kruxet att jag bara var 1,5 cm öppen. Man skall egentligen vara 4cm öppen innan man får ta epidural. Men dom gjorde en bedömning att mina värkar var så intensiva att jag skulle få epiduralen ändå. Ca Kl 10.30 så kom Narkosläkaren Svante (<3) in med sin magiska medicin. Kl 11.00 så låg jag där på förlossningsbädden med det största leendet. Nu var jag nöjd! Barnmorskan sa att det kunde dröja ganska länge till så jag skickade hem David så han kunde få hämta kuddar till mig (typiskt att jag glömde) David hann även med att äta mat och ta en dusch hemma. Jag mådde så bra så, liggandes på sängen med epidural. Jag hade även nu fått dropp + ett värkstimulerande dropp och jag hade lustgasen i högsta hugg. David kom tillbaka kl 12.50. Det var som att bebisen hade väntat på att pappa skulle komma tillbaka för just i denna minut som pappa David klev innanför dörren så fick jag en stor värk. Barnmorskan kollade hur öppen jag var... HELT OTROLIGT!! Nu var jag 9 cm öppen!!! på bara 2 timmar så hade jag öppnat mig 7,5cm! Now we're talking! Barnmorskan skulle bara gå och äta lunch, men efter 10 min strax efter kl 13.00 så fick jag ringa på klockan. Mina värkar hade gått över till krystvärkar! Alltså kl 13.15 började jag krysta. Kl 13.48 var hon född! ÄLSKADE EMILIA!
Det var tuffare än jag trodde att återberätta detta. Många tårar blev det.
Trots den långa väntan, ingångsättning och alla de hemska timmar med långa fruktansvärda värkar så kom hon ju ut. Jag och David är världens lyckligaste!
torsdag 10 maj 2012
Söndag
Alarmklockan ringde 06.30.
Söndag var dagen för igångsättning. Upp
och hoppa, äta frukost och göra sig i ordning. Kl 08.00 var vi på plats vid
förlossningen. Temp, kissprov, ctg
kurva, blodtryck. Allt såg bra ut. Vi viste att chansen att bli hemskickad en
dag till var stor, men vi höll hoppet uppe. Runt kl 10.00 kom doktorn och
skulle göra en bedömning. Dom gjorde ett ultraljud för att vara på den säkra
sidan att huvudet låg ner eftersom det inte var riktigt rörligt. Och ja, det
var huvudet som låg neråt, men inte totalt fixerat. Suck. Jag förberedde mig på
att få åka hem igen, men då kom de goda nyheterna. Jag fick stanna kvar! YES!
Finally! Kl 12.00 fick jag min första tablett som skulle smälta under tungan i
20 min. Sen gick jag och david på en promenad nere vid vackra strandpromenaden.
Värkarna kom smygandes fram. Vi kom tillbaka till förlossningen och dom gjorde
en ytterligare ctg kurva vilket visade lite starkare sammandragningar. När dom
kollade mig var jag öppen knappt 1 cm. Nu
sa dom att det vanligaste var att man öppnar sig va 1 cm per timme. Jag fick en
ytterligare tablett kl 16.00 och blev tillsagt att ta en till promenad. Denna
promenad tog vi inne på sjukhuset. Vi gick upp två våningar för att säga hej
till min faster som jobbar på intensiv avdelningen. Jag hann knapt prata i 2
min, sen gick vattnet. Det var bara att pallra sig ner igen. Nu började
värkarna komma på riktigt. När vi kom ner så gjorde dom en till ctg kurva. Ja,
nu hade det startat! Kl 22.00, efter 5 långa timmar med riktigt hemska och
VÄLDIGT långa värkar så kollade dom igen, jag hade bara öppnat mig EN HALV
JÄVLA CENTIMETER TILL! Jag var så besviken, så ledsen. Jag trode det hade
öppnat sig mera. Och grädden på moset var ju då när barnmorskan kom in och sa
att jag skulle få en sovdos för att få lite sömn under natten och sen försöka
nästa morgon igen....!! WHAT! Morfin, brikanyl och 2 alvedon.
Fortsättning följer.
Sista gravidbilden.
Strandpromenad
onsdag 9 maj 2012
Underbaraste
Hon är här! Åååh jag kan inte med ord beskriva denna underbara känsla! Jag har sedan några dagar tillbaka velat uppdaterat bloggen och berätta för er hur allt gick till, men när man väl får en ledig stund över så har man prioriterat annat. Idag runt lunchtid får vi eventuellt komma hem, beroende på vad barndoktorn säger. Då ska jag hem och lovar att göra ett försök till att ladda upp bilder och skriva min berättelse. Peace and love!
söndag 6 maj 2012
lördag 5 maj 2012
dag fjorton
Jaha...bebisen är välgräddad. TVÅ veckor har gått sedan den 21 April. Jag längtade ihjäl mig då, vad tror ni jag gör nu?? Idag vaknade vi båda väldigt tidigt igen. Jag är rastlös varje dag och måste hitta på saker. Jag kan inte bara sitta hemma och glo, vänta och sucka. Idag bestämde vi oss för att köpa med oss lite grill-gott och ta en roadtrip till Fröjel. Hem till underbara pappa. Alltid lika mysigt att vara där, speciellt på våren när solen skiner, tulpanerna blommar och träden är fulla med knoppar. Men mest av allt så märks det att det är vår när pappa har nått nytt bygg-projekt på gång.
Medans pappa och David snackar om ishockey och grabb-grejer så passade jag på att steka lite i solen.
Ännu kan det ta några dagar. Men jag tappar inte hoppet.
SNART är det dags!
Sidan av magen = lilla foten sticker ut.
Det börjar liksom bli trångt där inne och jag hoppas att bebisen kan inse det snart!
fredag 4 maj 2012
tretton dagar
13 dagar har jag nu gått över. Tretton!
Jag går mest och suckar om dagarna.
Idag gick vi på en liten mysig promenad. Jag har även haft besök av Elin och lilla Maja. Jag sa till Maja att ta ett snack med hennes A-kusin som ligger i min magen. Maja, drygt 6 veckor gammal, lovade att snacka med bebban och säga att h*n ska komma ut snarast!
juste.... JAG HAR ONT I RYGGEN!! bläääää
torsdag 3 maj 2012
en enorm längtan
Vi båda vaknade kl 5.50 i morse. Nej, ingen bebis inatt heller. Det är bara att kliva upp, äta frulle och läsa tidningen. Vi har strosat runt i affärer. Köpt dynor till stolarna på balkongen och såklart vart på MVC koll.
Det var ett ganska jobbigt möte. Misstro mig inte, ALLT ser bra ut. Bebisen mår toppen där inne. Blodtryck bra, hjärtljud bra, järnvärde bra, ALLT bra. Men jag fick en tid till igångsättning vilket var jobbigare än jag trodde. Har vart lite depp hela dagen, vet inte varför. Jag menar, vi vet ju nu ungefär när vi får se vår bebis. Men jag vill ju att det ska komma naturligt. Bebisen har ju ännu tid att komma ut vilket jag innerligt hoppas på. Men jobbigt var det iaf. Jag har bestämt mig för att hålla datumet hemligt och hoppas att ni förstår <3
Nu ska jag bara njuta av resten av dagen, tänka positivt och mysa med min underbara man som har varit en guldgruva för mig under graviditeten med otroligt många komplimanger, kramar & pussar.
Mitt deppiga humör omvandlades fort till gott humör när vi bestämde oss för att luncha och dricka gott kaffe i solen vid Leva Kungslador!
Nu ska jag förbereda lite rabarbersaft. MUMS!
onsdag 2 maj 2012
polkadot
Ja, men nu börjar jag nästan vänja mig.
Jag har haft det så mysigt med min man dom senaste dagarna, trots ont i ryggen som fan, och trots den jobbiga väntan. Idag var vi ute och tog en promenad på stan. Lunchade på H10 och tog en titt inne på nya fräscha H&M. Jag har till och med gjort egen Nutella! mmmm!!
I morgon ska jag på den sista kollen på mvc. Får väl då ett datum för igångsättning. Sen ska jag hem och baka bröd! Kanske putsa fönsterna också? peace n' love!
tisdag 1 maj 2012
mayday
Det är första Maj. Labour Day.
What a perfect day to be in labour.
Men lilla bebisen trivs där inne.
ZZzzZzz
I never give up!
Vaggandes runt i affären så hittade jag denna yoghurt! MÅSTE ju bara funka liksom!
Eller vad tror ni? ;) Jag smaskar i mig en nu, och hoppas det funkar det dom lovar på förpackningen.
ps. Som ni ser i bakgrunden så fortsätter jag äta ananas också!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)