Jag tror inte det går en endaste dag utan att jag blickar tillbaka. Jag tänker väldigt ofta på graviditeten och förlossningen. Graviditeten. Jag måde aldrig illa och fick aldrig foglossning, jag måde faktiskt väldigt bra. Jag promenerade väldigt mycket, gjorde yoga och försökte äta bra mat vilket jag verkligen tror bidrog till mitt välmående, speciellt mina promenader i friska luften och yogan. Men som sagt, väntan var lång, lite väl lång tyckte jag. Hjälpte ju inte heller att jag gick över SEXTON dagar!
Förlossningen. Ja, det gjorde ont! MEN jag liksom...längtar tillbaka....! Jag tittar på korten som David tog på mig liggandes på den hårda britsen, jag ser halvt död ut och jag är svullen som en säl, men nånting innom mig längtar tillbaka, smärtan, längtan, ruset och lyckan! Alltså ok....nu sitter jag och lipar!! Det är väl det, känslan att få känna sig som superwoman samtidigt som man föder fram sitt barn.
Eller är jag knäpp? Är jag ensam om att längta tillbaka?
Januari
Februari
Mars
April
"The due date" 21/4
Det blev ingen Aprilbebis, för nu är det MAJ!
Spana in mina heta vattenfyllda fötter och fingrar OMG (!)
Fyrkantig unge? Eller är det jag som försöker pressa utna? 3 dagar innan
2 dagar innan
1 dag innan. Söndag 6/5 09.00
I morgon 7/5 kl 13.48 så kommer hon.
I morgon 7/5 kl 13.48 så kommer hon.










.jpg)





