Älskade kära farmor

Denna dag vill jag ägna till min kära farmor.

Under dagen somnade hon in och hon kommer aldrig vakna igen. Inte i denna värld i alla fall.
Sorg är att inse att man aldrig igen kommer att få hålla i hennes hand igen och känna värmen, eller aldrig igen få höra henne prata om sina älskade blommor och aldrig mer få smaka på den perfekta saffransrisotton.. Men lyckan kommer snabbt igen när man inser att hon är på en bättre plats. Och äntligen, äntligen, äntligen efter 17 långa år så får hon träffa farfar igen. Åh va jag blir lycklig av den tanken. Dom är nog i Italien tror jag. I ett hus uppe i bergen. Dom kramas, skrattar och lagar risotto och bröd.
Saknaden av dig är redan stor Farmor. Jag är ledsen men samtidigt känner jag en lättnad för dig. Du har det bättre nu! Jag älskar dig!