The Due Date

Den 21 April är det beräknat. Är jag nervös? Nej! Jag längtar.
Jag vet att alla som redan fått barn kommer skratta åt mig nu, men jag längtar efter dom där värkarna. Jag längtar efter att få skrika av smärtan, jag längtar efter sjukhuslukten, jag längtar efter att få se Davids rädda och förvirrande blickar och jag längtar efter svetten och den tillruffsade, flotta frillan. För jag vet att det kommer vara värt det, och där vet jag att ni håller med mig! Jag ser ingen mening med att vara nervös och skräckslagen. Det är ju målet med hela graviditeten, att föda fram den där ängeln. Eller har jag fel?