Söndag

Alarmklockan ringde 06.30. Söndag var dagen för igångsättning.  Upp och hoppa, äta frukost och göra sig i ordning. Kl 08.00 var vi på plats vid förlossningen.  Temp, kissprov, ctg kurva, blodtryck. Allt såg bra ut. Vi viste att chansen att bli hemskickad en dag till var stor, men vi höll hoppet uppe. Runt kl 10.00 kom doktorn och skulle göra en bedömning. Dom gjorde ett ultraljud för att vara på den säkra sidan att huvudet låg ner eftersom det inte var riktigt rörligt. Och ja, det var huvudet som låg neråt, men inte totalt fixerat. Suck. Jag förberedde mig på att få åka hem igen, men då kom de goda nyheterna. Jag fick stanna kvar! YES! Finally! Kl 12.00 fick jag min första tablett som skulle smälta under tungan i 20 min. Sen gick jag och david på en promenad nere vid vackra strandpromenaden. Värkarna kom smygandes fram. Vi kom tillbaka till förlossningen och dom gjorde en ytterligare ctg kurva vilket visade lite starkare sammandragningar. När dom kollade mig var jag öppen knappt  1 cm. Nu sa dom att det vanligaste var att man öppnar sig va 1 cm per timme. Jag fick en ytterligare tablett kl 16.00 och blev tillsagt att ta en till promenad. Denna promenad tog vi inne på sjukhuset. Vi gick upp två våningar för att säga hej till min faster som jobbar på intensiv avdelningen. Jag hann knapt prata i 2 min, sen gick vattnet. Det var bara att pallra sig ner igen. Nu började värkarna komma på riktigt. När vi kom ner så gjorde dom en till ctg kurva. Ja, nu hade det startat! Kl 22.00, efter 5 långa timmar med riktigt hemska och VÄLDIGT långa värkar så kollade dom igen, jag hade bara öppnat mig EN HALV JÄVLA CENTIMETER TILL! Jag var så besviken, så ledsen. Jag trode det hade öppnat sig mera. Och grädden på moset var ju då när barnmorskan kom in och sa att jag skulle få en sovdos för att få lite sömn under natten och sen försöka nästa morgon igen....!! WHAT! Morfin, brikanyl och 2 alvedon.

Fortsättning följer. 

Sista gravidbilden.

Strandpromenad