Tiden går, alldeles för fort. Jag har haft bloggtorka i väntan på att tiden ska gå ännu fortare! dah! Skärpning. Jag har en liten bebis här hemma som nämligen har blivit världens mest mammiga bebis. Hur mysigt och gulligt det än är så måste jag säga att det kan vara väldigt frustrerande ibland. Jag kan inte gå 5 meter ifrån Emilia. Går jag in i ett annat rum eller bakom hennes rygg, ja då sätter hennes stämband igång på högsta nivå! och pga det så ser lyan ut som "hej kom och hjälp mig"...bokstavligen talat! Jag har ägnat all min tid till att trösta, leka, mata och byta blöja. För det mesta har jag även vart hennes personliga säng då hon inte ens har kunnat sova själv i sin egen säng (förutom nattetid). Mammas famn har vart den bästa för då har hon koll på att jag inte går för långt bort...!
Men jag ska inte klaga. Nu är jag inte längre den där kossan med två spenor. Jag är en kossa med två spenor som Emilia vill vara med. En kossa som Emilia älskar, och det är faktiskt ganska oslagbart, den där kärleks-känslan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar