Jag sitter på jobbet när plötsligt en pappa och hans son kommer in för att köpa biljetter till museet.
Direkt känner jag lukten av alkohol. Det var inte "precis-tagit-en-bärs-till-lunch-doft" det var inte en "jag-är-bakis-doft" utan det var en "jag-är-alkoholist-doft"
Efter att ha sålt biljetterna till pappan och sonen så började tårarna rinna. Jag kommer aldrig glömma den sorgsna blicken i den lilla 12-åriga pojkens ögon. Det högg till i hjärtat.
Pappan gick ut och tog en cigg medans pojken satt snällt och väntade inne på en bänk och tittade ner i golvet.
Jag kunde inte släppa blicken ifrån pojken. Jag ville bara springa fram till han, ge han en stor varm kram och berätta för han att, Allt blir bra, det är du som bestämmer din framtid, du och bara du. Du kan klara dig igenom detta....jag vet hur det är!
Dom kom ner igen efter en timme, pappan tog en öl och pojken drack en festis. Sen in igen och ta en sista titt.
Varför gav jag aldrig pojken en kram?
Men oh, mitt hjärta värker bara av att läsa det här! Jag hoppas att pojken är stark nog att inse att hans liv inte behöver bli som sin fars.
SvaraRadera<3 Ghoulia
Men åh! Fy fan vad ledsen jag blev nu!
SvaraRaderaHittade förresten hit efter att Annah lagt upp någon bild på er från BB i somras. Snart är det din tur :)